Normkritisk pedagogik i förskolan

Att arbeta normkritiskt i förskolan innebär framför allt att utmana gränsdragningar och kategorier. Alltså; att inte gå med på att liten alltid är svagast, att killar är tuffast och att personer med funktionsnedsättning alltid behöver hjälp. Syftet med detta är att vi vill motverka stereotypa föreställningar om människor. Samt att motverka att vi får en bild av världen och oss själva där några, kanske majoriteten, utgör "de vanliga"/"normala" och några människor är "de annorlunda". Forskningen visar att det är just detta kategoriskapande - när talar om, förväntar oss, agerar som att några människor är "vi" (vanliga) och några är "de andra" (ovanliga, inte som "oss") - som bäddar för att vissa personer blir diskriminerade, trakasserade och kränkta. Det är så att säga ingen slump att skällsord i samhället är t ex "homo", "hora" och "svartskalle". Det är ingen slump att "hetero", "partner" eller "vitskalle" INTE är skällsord.. Det skällsorden indirekt säger är vilka "identiteter" som utgör normen (något neutralt men också eftertraktat) och vilka som utgör normbrytarna (något som alltid "syns"/uppmärksammas och som framstår som inte eftertraktat). Normmedvetenhet och normkritik handlar alltså inte bara om att det är "negativt" att dela in människor i olika "fack" utan också om att de olika "facken"/identiteterna har olika plats, olika värde, i samhällets hierarki.
 
Den normkritiska pedagogiken kretsar mycket kring att få oss att få syn på när och hur vi återskapar normsystemet. Metoderna handlar om att bryta upp normgränserna med målet att motverka alla former av diskriminering. Att göra det möjligt för barnen i förskolan att "vara sig själva", men också att våga prova nya saker, nya roller, kunna vara mer kreativa, mer nyfikna och mer fria. Det är alltså alltid normer och normsystemet som ska granskas och ifrågasättas. Se upp för att problematisera och diskutera det ni uppfattar som "det avvikande"! Målet är en förskola med mer mångfald, mer öppenhet, mer val, mer nyanser och möjligheter - dvs där mer och fler sätt att leva och vara framstår som självklara och "naturliga", där ingen är avvikaren.
 
Att arbeta normkritiskt innebär att:
1. Identifiera normer kring alla diskrimineringsgrunder på er förskola. Försök få syn på normbevarande praktiker, dvs när ni bekräftar, förstärker och "pekar ut" att något är det normala och självklara - och då indirekt gör något till avvikande och normbrytande.
2. Formulera normkritiska åtgärder och metoder.
 

Exempel: Normbevarande praktiker kan vara:

•      Kön – att kategorisera barnen efter kön (kill-/ och tjejgrupper, varannan tjej/kille på samling), att förvänta sig att ett barn alltid vill bli kallad kille/tjej, att förvänta sig viss smak och vissa intressen bara för att barnet är tjej/kille 

•      Etnisk tillhörighet – att förvänta sig ett specifikt sätt att leva, vissa åsikter, kompetenser eller värderingar som en kopplar till viss etnicitet. Eller att förvänta sig svenskhet och svensk "livsstil" av alla. Att bara ha bilder, dockor, böcker etc med vita människor.

•      Religion – att förvänta sig allas firande av kristna högtider. Att förskoleårets traditioner (skapande, teman, projekt) endast är kopplade till kristen och/eller protestantisk-svensk tradition.

•      Funktionshinder – att se funktionsnedsättning som problem och/eller att problematisera en person med funktionsnedsättning. Att framställa personer med funktionsnedsättning som avvikare och annorlunda.

•      Sexuell läggning – att förvänta sig heterosexualitet hos vuxna, att spekulera i heterosexuell kärlek mellan barn som leker tillsammans. Att förvänta sig att barnen tar traditionella könsroller i familjelek.

•      Könsöverskridande identitet eller uttryck – att könskategorisera människor utifrån kläder eller utseende dvs att måna om att kalla personer, figurer, sagodjur etc för han eller hon, att lägga vikt vid att alltid ta reda på könsidentitet.

•      Ålder – att koppla låg ålder till inkompetens och hög(re) ålder till kunnande och rätt att bestämma. Att bekräfta barns tal om att vara "stor och duktig" utan att nyansera eller ifrågasätta. Att nedvärdera yngre barn och visa på deras "svaga kompetens" genom att t ex ofta tala om att "de små barnen behöver hjälp".

 

Normkritiska/normkreativa metoder kan vara:

•      Undvik att kategorisera barn efter kön, tilltala barnen med namn eller andra gruppidentiteter (t ex avdeldningens namn om en ska ropa på alla). Om barnen gärna pratar om "killar" och "tjejer", utmana - ifall killarna påstår att just de gillar skidåkning, påpeka att också du gör det som råkar vara tjej etc.

•      Bli medveten om språkbruk; observera vuxna och barn och se vilka normer och maktordningar ni förstärker i ert språk. Pratar ni med flickor och pojkar olika? Hur är det med äldre och yngre? Med barn som ni uppfattar som kompetenta jämfört med någon med funktionsnedsättning?

•      Uppmärksamma andra än kristna högtidsdagar. Förstärk mångfalden, uppmärksamma och ge olika högtider samma värde - se upp så att ni inte bara förstärker normen genom att fira jul med dunder och brak medan t ex persiska nyåret får en kommentar på samlingen. Det går inte att fira "allt"! Hitta en strategi som öppnar för mångfald, ha en högtidsstruktur för er förskola - bestäm tillsammans vad som ska firas och hur det ska gå till.

•      Lek och våga med pronomen. Hen är användbart när vi inte känner till könet, men ännu viktigare för personer som inte vill definiera sig som hon eller han- synliggör värdet i ordet hen. När vi inte vet om en sagofigur, nalle eller person som barn berättar om är kille eller tjej, kan vi använda hen istället för att fiska efter om det rör sig om en "han" eller en "hon". När vi läser sagor kan vi också utmana könsidentiteterna, bonden i sagan kan vara en "han" en dag och nästa gång "hon". Prova! 

•      Se över miljö/rum; utmana traditionell uppdelning av material och rum, blanda material på nya sätt. Låt gärna barnen delta i detta!

•      Läs barnböcker på ”nya” sätt, kasta om könsroller, låt en liten få stark röst och tvärtom. Skaffa gärna normkritiska barnböcker med representationer av olika människor och utseenden, och icke tradtionella roller. Se upp så att de böcker ni väljer med personer utanför normen inte istället reproducerar stereotyper. 

•      Förstärk och lyft fram kompetens hos personer med funktionsnedsättning. Visa och förtydliga i olika sammanhang hur vi alla, små som stora, har olika komptenser och kunskaper. Alla är inte bra på allt eller dåliga på allt, vi är olika och kan bidra med olika saker och förmågor. Problematisera inte personer med funktionsnedsättning, viljan att skapa "förståelse" innebär ofta att vi förstärker annorlundaskap hos barn med funktionsnedsättning.

•      Kasta om värden i hierarkier t ex ålder, poängtera att en kan gömma sig bra när en är liten eller att stora inte kan cykla på trehjuling.

•      Se över sånger, ramsor etc; vilka normer förstärks?  - åtgärda genom att t ex kasta om pronomen, att vända på barns och vuxnas roller. Om det inte går att ändra; avstå att använda sånger eller ramsor som är stereotypiserande eller rasistiska.

•      Möjliggör integrerade lekgrupper – utmana lekgrupper och konstellationer. När en "lekkultur" etablerats i en grupp är det ofta svårt för andra att komma in i gruppen. Få syn på lekmönster och grupperingar genom observationer. Skapa alternativa lekgrupper i t ex projekt, regellekar och på utflykter så kan barn som inte vanligtvis leker med varandra träffas.

BESTÄLL BOKEN "Normkritiska metoder-praktiskt likabehandlingsarbete i förskolan" (i menyraden, längst till höger) I den finns en omfattande genomgång av kartläggningsmetoder  och fler beskrivningar av konkreta normkritiska metoder!